wrangbacks

Förlåt att jag svär, men fy FAN vilken JÄVLA resfeber jag har. Börjar tänka vad fan det är jag har gett mig in på! Jag tror dock att när jag väl sitter på flygplanet så kommer allt kännas mycket bättre och jag kommer nog känna att det är en väldigt häftig upplevelse att åka iväg själv. Tur att jag har lite flygvana...

Igår så var jag och syster Hanna i Farsta Centrum för att fixa det sista inför resan. Jag klippte mig eftersom att jag såg ut som en golvmopp i håret, helt ruffsigt och långt så man inte kunde fixa det på något bra sätt. Jag orkar inte ha uppsatt hår varje dag därborta. Dessutom så aktiverade jag mitt ICA mastercard kort och passade där på att köpa lite smaskigheter till min värdfamilj. Det blev lite svenskt godis, marabou choklad, polkagrisar, Ahlgrens bilar och lite Gott och Blandat. Hoppas de gillar godis... Igår stykte jag lite kläder och började packa ner allt i rullväskan. Nu ska jag snart fortsätta att packa ner allt, handbagaget blir en stor ryggsäck som jag ska kunna använda därborta i Ecuador på mina helgutflykter.

Tack Oscar för tipsen, du har varit guld värd! (En kille som har varit volontär i Ecuador som jag har mailat lite med).

Här i veckan så fick jag mail av min kontaktperson i Ecuador och han skickade information om värdfamiljen jag ska bo hos. Familjen består av en mor, Susana, som har tre vuxna barn i 45-50 års åldern. Så Susana måste väl vara runt 70-75 bast, cirka. Familjen har två hundar och två katter, perfekt! Så mysigt med husdjur och såklart köpte jag hund- och kattgodis till dem också. I början av min vistelse kommer en tjej som heter Kirsten som är 18 år och kommer från USA att bo där också. Det är perfekt! Då har jag någon i min egen ålder och dessutom så kommer min engelska förbättras avsevärt. Godis köpte jag till henne också såklart! Håkan, min kontaktperson, han sa att värdfamiljen kanske låter väldigt gammal, men han påpekade att de älskar när det kommer volontärer till deras hem. Han sa att de älskar att prata och att det inte kommer bli så stora promblem om jag inte är jätteblyg... Hmm... I början kommer jag väl vara tyst som en mus, men efter några spanskalektioner ska jag väl kunna snacka lite, jag tror det kommer gå utmärkt! Jag har inget problem med deras ålder, så länge de är trevliga mot mig, ger mig god mat, hjälper mig osv.

Det värsta just nu är tanken på den 18 timmar långa flygresan... Kul om man hamnar i mittensättet mellan "Skunk Bertil" och "Gösta 150 kilo".

Jag:
- Ursäkta får jag komma förbi, jag ska på toaletten...
Gösta 150 kilo:
- Vänta jag ska bara flytta på fläsket!

Så får man bara ett halvt säte att sitta på, för att han tar upp halva mitt... Och så får man sitta och andas med munnen för att slippa få "Skunk Bertils" frätande lukt i näsan...

Hoppas jag slipper det! Dessutom är det de två mellanlandningarna, den första i Amsterdam och den andra i Atlanta som skrämmer mig. Dessa flygplatserna är väldigt stora, men men... Då får jag väl bara öppna käften och fråga, det som allt annat löser sig nog. Förhoppningsvis... Kanske kommer det ett blogginlägg inatt, jag kommer ju inte kunna sova inatt ändå. Bilen far iallafall mot Arlanda runt halv tre inatt. Önska mig lycka till och så hoppas jag att jag ska kunna mobilblogga från Arlanda sen (om jag kan lära mig mobilblogga dvs.)...

/Elin