wrangbacks

Nu har jag jobbat hela veckan pa barnhemmet och jag var tvungen att ringa till Hakan och saga att jag inte klarar av eftermiddagarna. Ni kanske tycker det later mesigt, lite barn kan val inte vara sa jobbigt tanker ni kanske... Men, fy fabian vad jobbiga de ar! Sota i all ara, men sa sjukt jobbiga nar de hanger efter mig hela tiden. Nu har jag och Hakan kommit fram till att jag bara jobbar formiddagarna, vilket kanns som en lattnad. Redan pa formiddagarna ar det cirka 30 ungar dar, och tro mig, det racker gott och val for lilla mig. Pa eftermiddagarna ar det sakert narmare hundra av dem. Nog om barnhemmet...

I onsdagskvall var jag och Kerstin (kvinnan fran Sverige som bor i huset med oss) pa Sydamerikanska Cup Finalen, La Liga (Quito) spelade mot ett brasilianskt lag. Jag har aldrig varit med om nagot liknande i fotbollssammanhang, vilket drag! Helt fullsatt pa laktarna och det var underbart att La Liga fick vinna med forkrossande 5-1.

Kerstin och jag har kommit varandra narmare nu, jag gar upp pa hennes rum om kvallarna och vi dricker lite te da och da. Hon ar skon! Nar vi snackade om vi skulle ta en guidad tur till Cotopaxi nu i helgen sa sag var konversation ut sahar:

Jag: Kerstin, har du ridit forrut?
Kerstin: Va!? Vadda, ridit? Vad menar du med det?
Jag: Ja, alltsa hastar!?

Kerstin brister ut i gapskratt for hon trodde jag hade menat om hon hade ridit nagot helt annat... Jag fattar galoppen och tararna bara sprutar! Sa sager hon:

Kerstin: Ja, bara en gang!
Jag: Bara en gang och du ar 64 ar?

Gapskratt igen! Hon ar rolig hon :)

Idag ska vi till nagon turist information och forsoka kopa biljetter till Cotopaxi imorgon, kan vara skont med en guidad tur och forhoppningsvis far vi rida pa lite indian hastar :) Ikvall vantas forhoppningsvis utgang.

/Elin